Jag och Jimmy har pratat många gånger om första gången vi träffades. Och vi har båda kommit fram till att det måste vara ödet att vi träffades, där, just då. För mig började det veckan innan då Angelica gjorde ett besök på jobbet och vi konstaterade att det var längesen vi setts och att vi borde gå ut snart. Nästa helg kunde vi båda och vi skulle höras av om vilken dag det skulle bli. Den helgen kom och jag var trött efter en veckas jobb och vi pratade på fredagskvällen. Jag låg på soffan och sa att jag hellre går ut på lördagen...hon skulle jobba till 21 men vi kunde ju ses då. Det blev lördag kväll och vi möttes upp på stan. Vi valde mellan två ställen att gå på, kom överrens och gick till det stället vi gått till tidigare. Det var fullt med folk och vi fick plats bredvid ett "äldre" par. Efter någon timme då vårt bordssällskap gått kände vi att vi borde röra på oss då det inte var så mycket folk i vår egen ålder där. Då vid det tillfället ser jag ett sällskap på tre personer kliva innanför dörren och mina ögon fastnar på en lång mörk kille med ett fint leende. Jag säger åt Angelica att titta mot entrén och hon liksom blir jag blir glad av att se tre killar i vår ålder. Jag skojar och säger till henne att de kanske kommer och sätter sig vid oss eftersom det inte finns många lediga platser, och det är precis det dom gör. Jag blev blyg och lite tyst i början, men efter ett tag började vi prata och tiden bara flög iväg. Vi tillsammans med vårt bordssällskap gick vidare till ett annat ställe och dansade till till stängning. När vi skulle skiljas frågade Jimmy om vi kunde byta nummer och hur gärna jag än ville så blev jag bara tyst... När han inte fick något svar, gav han mig sitt. På den vägen är det kan man väl säga. Det som gör det hela till en fråga om ödet eller inte är att Jimmy inte tänkt gå ut den kvällen, utan drogs med ut av sina två kompisar. Vilket ställe de skulle till var inte heller bestämt, precis som för mig och Angelica. Att veta att hans ögon fastnade på mig direkt han klivit innanför dörren och att han skyndat sig till baren för att hinna sätta sig vid oss innan platserna blev upptagna gör också att vi tror på ödet och att allt som händer har en mening.

Nu i efterhand är jag hur glad som helst för att jag inte orkade träffa Angelica på fredagen, att vi valde att gå dit vi gick, att vi valde att sätta oss just på dom där platserna och självklart för att Jimmy gav med sig efter sina kompisars tjat om att följa med ut och att dom också valde att gå "dit". Det måste vara Ödet!