I måndags efter jobb och middag när vi låg i soffan och tog det lugnt, så kände vi inget i magen på hela kvällen. Och när vi tänkte efter hade det varit lugnt och lite rörelser och sparkar ända sen i lördags. Det som brukar bli ett väldans liv så fort jag sätter eller lägger mig ner och kopplar av! Ju mer vi kände efter utan att känna ens en liten spark desto mer oroliga blev vi och ringde vi förlossningen i Falun. Jätteförstående och trevlig kvinna fick vi prata med och hon sa att det kunde bli så utan att det behövde betyda något, men vi fick gärna komma dit och få det kollat. Så oroliga till tusen att något skulle vara fel hoppade vi in i bilen och körde till Falun. När vi kom dit fick vi komma in på ett rum och inte långt senare kom en barnmorska in. Med sin apparat hittade hon på vår bebis hjärtljud, men fick inte in så långa sekvenser som hon ville (egentligen skulle "grejen" spännas fast och ta upp slagen i 30 minuter för att se om det fanns några avvikelser) men då det inte gick så skulle vi för säkerhets skull få vänta på läkaren som skulle göra ett ultraljud. Efter många långa minuters väntan kom hon och vi fick se vår skapelse på skärmen...såå skönt! Allt såg bra ut (till räckligt med forstervatten att simma runt i) och oj vad han/hon hade växt sen sist :) Vi såg hjärtat som slog och kände oss så mycket lugnare... Det kan tydligen bli lugna dagar, men om man inte känner något på en hel dag så ska man höra av sig och det kändes så bra att få komma dit och få bekräftat att allt var bra! Halv ett var vi hemma igen och jag dök rakt ner i sängen... Hur pigg jag var igår kan man räkna ut ganska lätt :)

Sen vi kom hem har "Bönan" varit lika livlig som vanligt ♥